Det börjar bli sommar och varmt ute och jag förtränger hur jag egentligen hatar kyla och blåst. Jag sitter och tittar på bilder från Kilimanjaro och förtränger även hur vansinnigt jobbigt det egentligen var och hur dåligt jag mådde sista biten på vägen upp till toppen.
Ändå går det inte att föneka att drömmen om en ny bergstopp finns där konstant i bakhuvudet och då och då bubblar den upp lite extra till ytan. Just nu har jag ett sådant tillfälle. Jag sitter och drömmer om Aconcagua. Det hade varit så härligt att ha någon ny rejäl utmaning att träna inför. Någon som är galen nog att vilja hänga med på sitt livs äventyr?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar